Rosor vid slutet av vinraderna – vackert, nyttigt och enligt tradition

I många vingårdar runt om i världen kan man se rosenbuskar planterade i ändarna av vinraderna. Det är en vacker syn, men rosornas plats i vingården handlar inte bara om utseendet. Traditionellt har de också haft både praktiska och symboliska funktioner.

En vanlig förklaring är att rosorna användes som ett slags varningsväxter. Rosor och vinrankor trivs under liknande förhållanden och kan båda drabbas av exempelvis mjöldagg och vissa skadeinsekter. Om rosorna började visa tecken på problem kunde vinodlaren bli extra uppmärksam på förhållandena i vingården. I dag vet man att rosor och vinrankor inte alltid angrips av exakt samma svamparter, så rosen är inte ett säkert biologiskt larmsystem. Den kan däremot fortfarande ge en fingervisning om att väderleken är gynnsam för svampsjukdomar eller att vissa skadeinsekter finns i området.

Det finns också en äldre och mer handfast förklaring. När vingårdarna bearbetades med hästar eller oxar kunde taggiga rosenbuskar i radsluten hjälpa djuren att förstå var vinraden slutade och få dem att göra en vidare sväng. På så sätt minskade risken för att de skulle gena och skada de yttersta vinrankorna eller stolparna. Med tiden blev rosorna ett välkänt och uppskattat inslag i det klassiska vingårdslandskapet.

Rosorna har dessutom betydelse för livet runt vingården. Deras blommor erbjuder pollen och ibland nektar åt bin, humlor, blomflugor och andra insekter. Vinrankorna är normalt inte beroende av rosorna för att bilda druvor – de flesta odlade vinsorter har självfertila blommor – men pollinerande insekter är ändå viktiga för den biologiska mångfalden och för det omgivande landskapet.

Hur värdefull en ros är för pollinatörerna beror mycket på sorten. Enkla eller halvfyllda blommor, där ståndarna är lätta att nå, ger i regel mer mat åt insekterna än mycket tätt fyllda rosor. Även blomningens längd spelar roll: en ros som blommar länge eller återkommer med flera blomningar kan erbjuda föda under en större del av sommaren. Vi har valt att plantera en rosa klätterros som blommar hela sommaren den heter New Dawn och är vanlig i Sverige. Den kan bli 3-4 meter hög och vi har tänkt att binda upp rosorna som en  vacker rosenbåge mellan vinraderna så att det bildas en slags portal in till vingården. Samtidigt knyter de vår unga odling till en gammal tradition som fortfarande präglar vingårdar på många håll i världen.

Tänk vad både gräs och vinrankor har etablerat sig bra i sommar. Så här såg det ut i april i år:

I början av augusti så såg det ut så här:

MeJag har redan noterat att varje vinranka är en egen individ. Trots att de växer under samma förutsättningar utvecklas de i olika takt. Längre fram ska det bli intressant att följa hur mycket frukt varje enskild vinranka ger och att mäta druvornas sockerhalt, men det dröjer ännu ett par år innan dessa mätningar kan börja.

Just nu består arbetet i vingården främst av att kontinuerligt binda upp och tjuva vinrankorna. Jag planerar också att skapa ett Excelark där jag kan föra anteckningar om varje planta. Enskilda vinrankor kan med tiden behöva särskilda åtgärder som inte gäller för hela planteringen. Det kan exempelvis handla om besprutning, gödsling, beskärning eller dokumentation av hur mycket frukt varje ranka ger.

Det kanske låter lite nördigt, och det är jag medveten om, men det ger mig kontroll och gör det roligt att följa både vinrankornas utveckling och resultatet av mina egna insatser.